Irak dag 1: Jag lever

Då har vi äntligen kommit till hotellet, checkat in, skickat iväg de första bilderna till VF och satt oss till rätta i hotellrummet. Nedan berättar jag lite om dagen med hjälp av ett par bilder...

FLYGET. När molnen skingrat sig och jag vaknat efter att ha vilat ögonen ett tag syntes detta landskap nedanför flygplanet. Här har jag gjort den svartvit, men jag kan garantera att det inte är så mycket mer färgglatt än så...


SVININFLUENSAN. När vi landat på Erbil Internatinal Airport möttes vi av denna syn. Något slags instrument som, vad vi gissar, skulle se om vi var smittade av svininfluensan. De lyste med den i våra ansikten. Någon som vet vad det är för något?
Kort efter att fotot är taget blir jag tillsagt för andra gången sedan jag klev ur planet att jag inte får fota. Första tillfället var direkt jag kom ut ur flygplanet: Jag fick fota mot planet, men inte åt något annat håll.

SÄKERHETSBÄLTE. Vi packades in i en skrotig buss som skulle ta oss till vårt hotell via en presskonferens.
Mannen på bilden åkte med och som ni ser var det inte tal om några säkerhetsbälten. Han sitter på en gammal färgburk som han vänt upp och ned. Mer om bussresan längre ner... den var inte lugn.

TV-STJÄRNOR. På Erbils nybyggda fotbollsstadium möttes laget av minst fem olika TV-team och det blev intervjuer på svenska och kurdiska.

MARDRÖMSRESAN. Sedan började bussresan mot hotellet. Busschauffören var övertänd och körde fortare än vad jag trodde en buss kunde köras. Att trafikpoliser helt och hållet saknas i Irak gjorde inte saken bättre.
Efter ett tag kom vi ikapp tre långtradare. Chauffören skulle köra om till varje pris, men det kom mötande trafik hela tiden så det gick inte. Men efter ett tag tyckte han att han såg en lucka – i den första kurvan på 40 minuter. Han vek ut och började omkörningen men när vi var halvvägs förbi kommer ett fordon mot oss – en annan långtradare.
Busschauffören bromsar kraftigt. Den mötande lastbilen blinkar med ljusen. Vi tänker att vår sista tid är kommen, men i sista stund hinner bussen svänga in bakom den långtradare han försökt köra om.
Vi pustar efter andan – chauffören tänder en cigarett. Resan var långt ifrån slut, men det där var nog det ställe som det var närmast att gå illa.

MAT. Halvvägs till hotellet stannade vi och åt på en restaurang. Lite mystisk mat enligt mig, men vi är ju långt hemifrån så vad kan man begära. Intervjuerna fortsatte...

FOLKBLADET. Nu är vi, jag och min kollega Daniel Bergeman, på plats på hotellet tillsammans med Ersbodas a-lag. Det har varit en lång dag och nu väntar sängen. Hoppas allt är bra i Sverige! Lämna gärna en kommentar. Vi hörs imorgon.

Läs Bergemans artikel från dagen på Folkbladet.nu